Från Lightroom till Darktable och en bättre bildredigering

Det finns alternativ till Lightroom. Och de är inte bara billigare, de är dessutom bättre!

Adobe har precis meddelat att Lightroom från och med nu blir en ren prenumerationstjänst. Jag hade det här på känn för över ett år sedan, och började leta alternativ. Idag använder jag Darktable och är minst lika nöjd, helt utan kostnad.

Det fanns en tid när jag var helt såld på Photoshop, InDesign och Lightroom. Men när allt skulle göras till prenumerationstjänster började jag dra öronen åt mig. Inte egentligen för själva månadskostnaden, utan för följden av det; om jag slutar prenumerera kommer jag inte längre kunna ha full åtkomst till de filer jag redigerat och jobbat med i programmen trots att jag betalat för mig när jag använt dem. Jag skulle bara kunna öppna dem, men inte justera något. Det kändes inte bra, så jag började se mig om efter alternativ. 

Från Lightroom till Darktable

För att göra en lång historia kort testade jag igenom mer eller mindre alla bildredigeringsprogram jag kunde googla fram. Alla de stora (Capture One, ACDSee, AfterShot Pro, DxO OpticsPro m.fl.) och en hel drös gratisprogram för Windows (Lightzone, RawTherapee m.fl.) men var fortfarande inte nöjd. Till slut fastnade mina ögon på Darktable. Det såg ut som Lightroom och verkade bra, men kruxet var att det inte fanns för Windows. Sedan dess har det hänt en del på Windowsfronten, och i skrivande stund finns en tidig alfaversion för Windows ute, men då fanns Darktable bara för Mac och Linux. Så jag tvekade – många av de andra programmen hade ju också verkat bra innan jag testade dem, men jag hade ändå inte riktigt fastnat för något. Det var alltid något som kändes begränsande, och motvilligt gillade jag fortfarande Lightroom bäst.

Till slut tog jag dock tjuren vid hornen och installerade Linux för första gången i mitt liv. Jag var ändå lite nyfiken på att testa Linux efter att ha installerat det på några gamla laptops till barnen, så jag drog in Ubuntu Mate parallellt med Windows på min dator (jag testade 10-15 andra Linuxversioner innan Ubuntu Mate, men ingen var så lätt att hantera för en Linuxnovis som mig som den här; allt har bara mer eller mindre funkat från start). Idag är jag bara inne i Windows om nöden kräver, kanske någon gång i månaden och gillar verkligen Ubuntu Mate. Men det kan vi ta i en annan post någon gång. Nu gällde det ju bildredigering.

Utseendemässigt påminner Darktables framkallningsvy mycket om Lightrooms, men funktionsmässigt drar faktiskt Darktable det längsta strået.

Med Ubuntu Mate på plats installerade jag Darktable. Testredigerade lite, och äntligen! Jag kände mig plötsligt hemma. Visst, det är alltid bökigt att byta redigeringsmiljö, och de första timmarna i ett nytt program ger som alltid en viss dos av blodsmak i gommen. Men Darktable har varit värt varenda nedlagd timma av bemästringstid. Som man hör på namnet är det kraftigt inspirerat av Lightroom (båda är ju namngivna från hybriden man får av orden ljusbord och mörkrum, men med motsatta halvor av orden Lighttable och Darkroom kombinerade). Man känner sig alltså direkt hemma i miljön, men där Lightroom genom åren kört fast och varit segt och aningen frustrerande är Darktable betydligt trevligare. Följande gillar jag allra mest:

  • Det finns många fler redigeringsmöjligheter i Darktable än i Lightroom. Gillar du inte hur Lightroom vill att du ska redigera dina bilder är du fast. I Darktable kan du göra ungefär samma sak på flera olika sätt. Detta gör i och för sig att mängden reglage och moduler kan bli överväldigande, men eftersom man smidigt kan dölja alla de moduler man inte använder får man efter lite anpassande kvar en uppsättning skräddarsydda verktyg. Jag gillar extra mycket att man kan använda Nivåer ungefär som i Photoshop, något jag alltid saknade i Lightroom (det blev aldrig lika bra att dra i histogrammet). Dessutom kan man blanda in effekten från varje modul på många fler sätt, till exempel genom samma blandningsalternativ som man har för lager i Photoshop, eller bara delvis på någon av Lab-kanalerna. Rakt över hela bilden eller kombinerat med maskning.
  • Jag får klart bättre resultat när jag redigerar bilderna. Framför allt när det gäller färgtoner. Jag hade påtagligt ofta svårt att få till perfekta färger i Lightroom, trots många timmars arbete med färgprofiler, kalibreringar m.m. Framför allt på vissa mättade röda och gröna nyanser, som till exempel vissa röda kläder och frodiga gräsmattor. Här upplever jag att Darktable gör ett närmast perfekt jobb med sina grundfärgprofiler och det är ytterst sällan jag känner att jag behöver göra något åt färgbalansen. Det är en stor frustrationssten som släppt i och med detta.
  • Brusreducering och skärpa tycker jag också är mycket enklare att hantera till ett bra resultat här än i Lightroom. Bland annat finns här färdiga brusprofiler för ett stort antal kameror som tar hänsyn till ISO-värde (den brusreducerar ofta lite för hårt i och för sig, men det kan enkelt justeras ner såväl procentuellt som genom andra metoder).
  • Stödet för kameramodeller och objektivprofiler är mycket bra, bättre än i alla andra alternativ jag testat. Och skulle något saknas är man inte strandsatt, utan man kan i så fall själv hjälpa till genom att ta en serie testbilder (enligt fördefinierade instruktioner) och ladda upp dem till den Open Source-databas som Darktable plockar sina framkallningsdata ifrån. Kanon.
Förbättrat arbetsflöde med DigiKam + Darktable

Framkallningsdelen av Darktable är alltså kort och gott tipptopp, och i mina ögon överlägsen Lightrooms. Tyvärr kan man inte säga samma sak om biblioteksdelen. Där kommer inte Darktable i närheten av Lightroom tyvärr. Importfunktionen har för få alternativ för mappbildning, nyckelordsfunktionen är aningen klumpig och svårjobbad och visningskvaliteten i fullskärm är något nyckfyll. Inledningsvis löste jag det här med bildimporten via ett annat litet program, Rapid Photo Downloader, som på ett prickfritt sätt skötte importen minst lika smidigt som Lightroom. Men de andra problemen med biblioteket kvarstod. Efter hand som jag importerade större delar av mitt bibliotek till Darktable insåg jag bittert att jag inte skulle stå ut. Det kändes som en tung motgång.

DigiKam påminner mycket om Lightrooms biblioteksmodul, men är både snabbare och kraftfullare.

Men så läste jag om DigiKam, och andra fotografer som framgångsrikt kombinerat det med Darktable, och hoppet tändes igen. För att snabbt släckas på nytt. När jag installerade DigiKam funkade ingenting. Det hängde sig alltid efter bara några minuters bildbläddrande och var kort och gott oanvändbart. Funktionerna verkade ypperliga, men vad hjälper det om programmet inte går att använda? Jag letade vidare, och körde några månader med programmet XnViewMP som biblioteksmodul. Det funkade ok, men hade också ett par frustrerande tillkortakommanden. Sen såg jag att DigiKam kommit med en stor uppdatering som bland annat skulle åtgärda hundratals buggar och problem, och med 5.7.0 installerat flöt allt äntligen på. Jag fick samma positiva känsla som jag fått med redigeringsdelen av Darktable jämfört med Lightroom. Det här var ju till och med bättre än Lightrooms ypperliga biblioteksmodul! På en och samma dator med samma processorkraft går bildbläddrandet betydligt snabbare och smidigare i DigiKam än i Lightroom, och efter att ha anpassat paneler och genvägar till hur jag vill ha det är jag nu helnöjd med min biblioteksmodul. DigiKam hanterar helt klanderfritt mitt bildbibliotek på långt över 100 000 bilder utan att bete sig trögt, med alla funktioner som finns i Lightroom och fler därtill.

Sista pusselbiten

Nu var jag nästan framme. Men när jag ville exportera bilder för att publicera på till exempel Facebook eller Artportalen fick jag inte lika krispiga och bra bilder från DigiKam som jag fått från XnViewMP, som hade en fantastisk batchexport. Därför la jag helt enkelt till en tredje komponent till mitt arbetsflöde: XnConvert. Detta är samma lilla batchkonverterare som finns i XnViewMP, men som fristående program. Grymt bra, bättre kontroll över exportskärpan än i Lightroom – och, precis som Darktable och DigiKam, helt gratis.

XnConvert är grymt smidigt för att konvertera flera filer på en gång, och erbjuder mycket fler möjligheter till inställningar vid export än Lightroom.
Sammanfattning av mitt nuvarande flöde

Sammanfattningsvis har jag nu i mina ögon överträffat Lightrooms funktioner och användarvänlighet i alla avseenden med hjälp av dessa tre gratisprogram. Det kanske låter jobbigt att växla mellan tre program, men i verkligheten är det inte jobbigare att växla program än att växla modul i Lightroom. Jag importerar, gallrar, taggar och sorterar i DigiKam (motsvarande Lightrooms biblioteksmodul). När jag valt ut bilder som ska justeras trycker jag på bokstaven D som jag lagt in som genväg för att öppna filerna i Darktable (dvs. samma genväg som för att öppna redigeringsmodulen i Lightroom). När jag redigerat klart geotaggar jag bilderna i Darktable (det går att göra i DigiKam också, men jag gillar Darktables version bättre) och exporterar sedan tillbaka fullstora JPG-bilder till originalmappen. Dessa lägger sig nu bredvid RAW-filerna, och syns direkt i DigiKam, ingen ny import eller liknande behövs. Det är inte krångligare än att gå tillbaka från framkallamodulen till biblioteksmodulen i Lightroom. Bilderna grupperas så att bara den redigerade kopian syns som standard. Ska några bilder exporteras till Artportalen eller Facebook drar jag bara över och släpper dem på XnConvert, väljer den av mina förinställningar som är aktuell och klickar på Konvertera. Skulle någon bild behöva handpåläggning motsvarande Photoshop öppnar jag den innan dess i GIMP, en fullt tillräcklig Open Source-variant av Photoshop för de allra flesta. Men det är ytterst sällan jag behöver det. Lika sällan som jag behövde använde Photoshop förr. Eller faktiskt ännu mer sällan, eftersom jag oftare är mer nöjd med Darktables jobb med bilderna än jag var med Lightrooms.

Så här ser det alltså ut i nuläget. Jag är helt olåst till ett prenumerationskrävande företag och betalar inte en krona för en redigeringslösning som ger mig minst lika bra arbetsflöde och minst lika bra bilder. Jag är helnöjd. Det har naturligtvis tagit sina timmar av prövande och nylärande, och jag har lagt en hel del tid på att anpassa programmen med nya kortkommandon m.m. så att det blivit som jag vill ha det. Men jag ångrar inte en sekund att jag tog steget över till Linux och gjorde denna resa, samtidigt som jag förstår att det inte är något för alla. Man får inte vara helt förskräckt över tanken att någon gång emellanåt behöva skriva in något kommando för att fixa ett och annat om man ska köra Linux. Men med Darktable på gång för Windows inom kort, och såväl DigiKam som XnConvert tillgängliga för både Windows, Linux och Mac är det ju fritt fram för vem som helst att prova, oavsett operativsystem. Så mitt tips är: gör det! Gillar du det inte har det inte kostat dig en enda krona … :)

4 svar på ”Från Lightroom till Darktable och en bättre bildredigering”

  1. Hej Pär!
    Tack för att bjuder på dina erfarenheter av att byta bort Lightroom. Har haft stor glädje av Lightroom ända sedan version 1 och gillat den men vill inte in i något pren system. Just nu har jag lite paus i bildhanteringen efter flytt till Göteborg. Ska ta mig en funderare på att följa dina råd.
    Göran Hultgren

  2. Tack för din test. Jag är Linuxnörd sedan länge och Fujinörd sedan drygt ett år och har till min glädje sett att stödet för Fujis råfiler har fixats i DT.

    Jag har också sett att även andra programpaket tenderar att bli prenumerati9nstjänster. Sålunda har mitt älskade Eagle som jag använder för elektronikdeign köpts av AutoDesk och blivit prenumeration (fast finns ändå för Linux).

    Det som hindrar mig från att helt lämna Adobe och gå över till DT är det faktum att jag inte har lyckats hitta drivrutiner för min Epsonprinter fast jag grävt rejält. Ofta använder ju Mac CUPS och det går ofta att få till, men det bösta jag lyckats åsatdkomma är en utskrift med vertikala ränder i. Jag borde ju kunna exportera en fullstor jpg och sedan skriva ut via Win eller OS X, men det tar emot.

    Gott Nytt och sudo apt-get på dig!

  3. Hej Pär

    Har läst din högst personliga betraktelse och jämförelse av LR versus Darktable. Intressant läsning men tyvärr har du fel om vad som händer när du avslutat prenumeration av Lightroom.
    Du skriver:
    ”om jag slutar prenumerera kommer jag inte längre ens kunna öppna mina filer jag gjort i programmen, eftersom jag inte längre har rätt att öppna de program som jag betalat för i åratal. Snacka om att låsa in sig för all framtid hos ett företag.”
    Så här är det:
    Allt funkar precis som vanligt i Lightroom efter avslutat prenumeration utom framkalla- och kartmodulen. Och du kan inte synka foton till molnet.
    Du kommer åt dina bilder och ser ändringar du gjort i LR och allt funkar som vanligt, inga problem.

    Thommy

    1. Hej! Ber om ursäkt för att det tog sju månader att godkänna din kommentar … den fastnade i spamfiltret av någon anledning och jag har inte varit inne här så mycket. Hur som helst, tack för upplysningen om missuppfattningen, jag har uppdaterat inlägget så att det stämmer nu! Och faktiskt börjat prenumerera på Lightroom igen tack vara helt nya CC-versionen (alltså inte Classic) vilket jag skrivit om i några nya poster här. Tycker i och för sig fortfarande att det känns lite snopet att inte kunna redigera sina filer efter avslutad prenumeration, men nu är det som det är, och det är nog bara att vänja sig.

Skriv en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.