Bloggpremiär: Den fallna utopin från 2010

”167 gåsbilder från en och samma dag? Här behöver det gallras …”. Det fanns ingen hejd på hurtfriskheten 2010.

I nummer 1/2010 av Fåglar på Västkusten fanns en artikel om bildsortering och backup.  Men att följa den hurtfriska artikelns tips visade sig omöjligt. Artikelns författare? Jag. Vet jag bättre nu? Det får den här bloggen utvisa med tiden.

Artikeln ”Bildgalleri utan bildhaveri” i Fåglar på Västkusten 1/2010 kan vara något av det mest komiska jag skrivit. I alla fall i efterhand. Då tycks jag på riktigt ha trott att det skulle vara möjligt att leva upp till den oerhörda optimism jag lät påskina i artikelns text. På artikelns fjärde sida hittar vi till exempel följande bildtext full av glada tillrop: ”Det här är min bästa bild på fiskmås, men eftersom jag inte på rak arm minns när den togs skulle det kunna ta ett tag att hitta den på hårddisken. Eftersom bilden är märkt med nyckelord tar det dock bara några sekunder. En sökning i bildsorteringsprogrammet på fiskmås räcker för att göra letandet enkelt, men kombinerar man dessutom sökningen med vallda sandö där bilden togs och betyget fem stjärnor (vilket jag bara sätter på de allra bästa bilderna) behöver man inte ens leta igenom övriga fiskmåsbilder. Då blir det bara den här träffen. Smidigare än så kan det inte bli.”

Inte ens då tror jag det där var helt sant. Eller sant var det kanske, men inte representativt. Det om att jag bara satte fem stjärnor på de allra bästa bilderna var till exempel en sanning med kraftig modifikation. Jag kan inte minnas att jag satte några stjärnor alls annat än på just den där bilden för att testa.

Jag kan inte minnas att jag satte några stjärnor alls annat än på just den där bilden för att testa

Kanske på någon bild till. Men inte så att det var det minsta användbart, annat än för att hitta just den där fiskmåsbilden då. Och jag hade fortfarande 30 000 osorterade bilder som inte var taggade, vilket jag i och för sig erkände i artikelns sista mening, men inte utan att ackompanjera det med någon klämkäck formulering om att jag i alla fall var på rätt väg och en antydan om att de de osorterade bilderna snart skulle vara ett minne blott.

Så hur ser det då ut nu, nästan sju år senare? Ja, inte kan man säga att det är på rätt väg i alla fall. I skrivande stund är bildmappen på min dator 1,4 TB och innehåller nästan 200 000 filer i över 50 000 mappar. Nu är visserligen en hel massa av de där bilderna och mapparna automatskapade av Lightroom i förhandsgranskningssyfte och inget att bry sig om, men mina dedikerade bildmappar innehåller ändå ungefär 110 000 filer. Nästan fyra gånger fler än när det ”var på rätt väg”. Och ordningen och sökbarheten på dem är … sisådär. De ligger i datumordning, men ungefär där slutar det. Jag har vare sig gallrat, taggat eller sorterat det minsta på flera år. Jag har börjat flera gånger, men alltid gått ut för hårt (ungefär som den där galningen som skrev ovanstående artikel i FpV) – och tröttnat.

Så nu tänker jag angripa problemet från ett annat håll. Jag mår nämligen inte helt bra av den här växande, osorterade och till största delen oanvända bildbanken. Den stressar mig genom att bara ligga där och växa. Ohämmat och alltmer osorterad. Och för varje dag ännu omöjligare att ta sig an. Så till slut, efter en hel del grubblande, har jag kommit fram till följande:

  1. Jag måste släppa den utopiska intentionen om en perfekt sorterad, gallrad och taggad bildbank. Det är där nyckeln ligger. I släppandet. Allt måste kanske inte sorteras först, innan man kan använda bilderna till något.
  2. Jag tänker överge Lightroom. Inte för att det kommer få mig att få ordning på bilderna, men den blir inte sämre heller. Och jag har faktiskt aldrig varit helt nöjd med redigeringsresultatet i Lightroom. Dessutom börjar jag tröttna på Adobes affärsmodeller. Men mer om det i en annan post längre fram.
  3. Jag måste ha något sammanhang att använda bilderna löpande. Välkommen: Blogg. Den är mest till för min egen skull, men kanske kommer något av det jag skriver någon annan till nytta också framöver.

Där har vi dem. De tre stegen för att komma ur hjulspåren. För att börja göra något med bilderna. Vi får väl se vad som hamnar här, men det blir förstås mycket fågelrelaterade texter och poster med bildredigeringstips, både gamla från Lightroom och nya på min väg bort därifrån. Illustrerade med både gamla och nya bilder. Allt för att vända den här enorma svulsten till bildarkiv till något positivt igen och för att komma bort från känslan av att bara samla saker på hög. Nu ska högarna användas, och på sikt kanske det för med sig en högminskning och bättre ordning av bara farten.

Nu ska högarna användas, och på sikt kanske det för med sig en högminskning och bättre ordning av bara farten

Och det börjar onekligen bra direkt. Genom ovanstående bild har jag ju faktiskt fått användning för inte mindre än 168 av mina bilder i ett svep. De 167 gåsbilderna ur min gamla artikel, plus själva bilden av artikeln. Utomordentligt bra. Var jag har sparat bilden? Ingen aning.

Skriv en kommentar

Skriv en kommentar