Grundinställningar och aktiva moduler i Darktable

Det är lätt att drunkna i utbudet av tillgängliga verktyg i Darktable. Här sammanfattar jag vilka moduler jag använde, och vad jag använde för grundinställningar i dem.

2017-2018 lämnade jag tillfälligt Lightroom och testade att använda Darktable istället. Det slutade med att jag av olika anledningar gick tillbaka till Lightroom, men jag samlar mina erfarenheter och tips från två års användande här ifall jag själv eller någon annan kan ha nytta av dem i framtiden, för Darktable är ett väldigt kompetent bildredigeringsprogram.

Bakgrund: Från Lightroom till Darktable

För att göra en lång historia kort hade jag tillfälligt tröttnat på Lightroom som jag använt sedan version 1. Jag tyckte det var lite segt och att jag aldrig kom någon vart i mitt gallrande och redigerande. Jag testade därför först igenom mer eller mindre alla bildredigeringsprogram jag kunde googla fram. Alla de stora (Capture One, ACDSee, AfterShot Pro, DxO OpticsPro m.fl.) och en hel drös gratisprogram för Windows (Lightzone, RawTherapee m.fl.) men var fortfarande inte nöjd. Till slut fastnade mina ögon på Darktable. Det såg ut som Lightroom och verkade bra, men kruxet var att det inte fanns för Windows. Sedan dess har det hänt en del och nu finns det även för Windows, men då fanns det bara för Mac och Linux. Jag tog tjuren vid hornen och installerade Linux för första gången i mitt liv. Efter att ha testat 10-15 olika Linuxversioner fastnade jag för Ubuntu Mate som jag installerade parallellt med Windows på min dator. Grymt trevligt operativsystem, men det kan vi ta en annan gång.

Jag installerade Darktable, flyttade över alla mina bilder och huserade här i 1-2 år – och gillade det! Framför allt framkallningsmodulen. När Windowsversionen körde jag den också ett tag, men till slut saknade jag Lightrooms biblioteksmodul för mycket och insåg att det nog inte var programmets fel att jag aldrig rensade bland mina bilder. Dessutom blev jag sugen på att kunna redigera och gallra bilder i Lightrooms Ipadapp, så då återvände jag till Lightroom och är nu ganska nöjd där igen. Men Darktable är bra, så för att inte kasta bort allt jag lärt mig på denna utflykt har jag skrivit den här posten. Det tog nämligen ett tag att komma dit jag kom eftersom programmet har en ganska hög inlärningströskel (bland annat eftersom det har så otroligt många redigeringsmoduler). Så här följer därför en genomgång av de moduler jag använde som grunduppsättning, vilka automatiska inställningar jag körde med efter import m.m.

Grundinställningar

Om man letar sig in under kugghjulet finns en hel del inställningar man kan ändra. Den allra viktigaste här finns under fliken Gränssnitt och heter Använd inte inbäddad förhandsvisningsbild (JPEG), utan använd halverad storlek av råbild. Med denna markerad skapar Darktable en ny förhandsvisning från rawfilen när man importerar en bild. Det gör visserligen att genombläddringen av bilder första gången tar en sekund extra per bild, men utan denna inställning tyckte jag det var svårt att bedöma vilka bilder som verkligen var skarpa eftersom den inbäddade JPEG-förhandsvisningen oftast hade för dålig upplösning.

Utan denna inställning tyckte jag det var svårt att bedöma vilka bilder som verkligen var skarpa

Vill man göra detta retroaktivt för hela sin bildkatalog efter man importerat den finns det ett litet separat kommandoprogram i Darktablemappen på datorn (darktable-generate-cache, i mappen bin) som man kan dra igång för att återgenerera alla förhandsvisningar efter man ändrat inställningen ovan. Det tog något dygn för detta program att tugga sig igenom 1,2 TB bilder, men det var det värt. Vill man ha hjälp med detta steg är det bara att följa instruktionerna i programmets utmärkta användarmanual. Nedan följer skärmdumpar av de inställningar jag har haft. Jag minns inte riktigt vilka jag ändrat och vilka som är på standardvärde, så därför inkluderar jag alla här.

Mina inställningar på gränssnittsfliken
Mina inställningar på grundinställningsfliken
Mina inställningar på sessionsvalsfliken

Den sista bilden ovan visar inställningarna för mapp- och filnamn vid import. Som synes kan man anpassa det här till i princip vad man vill. Ett problem i Darktable för Windows är att programmet i skrivande stund inte upptäcker minneskortsläsare anslutna till datorn, vilket gör att det inte går att importera bilder direkt från minneskortet utan att först kopiera över dem till datorn på annat sätt om man inte gör det via sladd direkt från kameran. På Linux funkar detta utmärkt, men alltså inte på Windows i nuläget. Jag antar att detta kommer ordnas framöver dock, men tills vidare får man i Windows antingen köra via kameran eller använda ett annat program för importen. Jag använde DropIt för detta, men det finns förstås andra lösningar. Dock ingen lika smidig som Rapid Photo Downloader som finns för Linux. Fantastiskt litet program.

Framkallningsmoduler

Biblioteksdelen i Darktable är inte optimal, det ska erkännas. Jag pendlade mellan att bestämma mig för att ändå bara använda den trots bristerna, till att emellanåt testa separata program för just den delen (iMatch kändes bäst i den kategorin, följt av DigiKam) –  vilket förstås tydligt visar att den här delen lämnar en del övrigt att önska. Men framkallningsmodulen är enormt kompetent och anpassningsbar. Man kan åstadkomma samma sak på flera olika sätt, blanda in effekter med gradienter, masker och blandningsalternativ och applicera samma modul flera gånger på olika delar av bilden. Mängden moduler gör dock att det tar sin lilla stund att komma fram till vilka man gillar bäst. Skärmdumparna nedan visar alla de moduler jag använde mig av, och alltså hade favoritmarkerade under den stjärnmärkta modulfliken.

Lista över de framkallningsmoduler jag använde mig av. Det finns mer än dubbelt så många tillgängliga, men de här passade mig bäst.
Framkallningsinställningar

I några av framkallningsmodulerna ovan hade jag anpassat inställningarna och aktiverat dessa som standard så att de applicerades direkt på alla rawfiler (ibland lite olika baserat på kameramodell och ISO-värden, vilket man kan ändra under förinställningsfliken i programmets inställningar). Jag har valt ut de viktigaste här och redovisar dem i bildform med en kort kommentar i bildtexten. En av inställningarna förtjänar dock lite extra text, nämligen den fantastiska equalizern!

En av inställningarna förtjänar lite extra text, nämligen den fantastiska equalizern!

Det tog ett tag innan jag upptäckte den eftersom namnet inte tydligt förklarar vad den gör, men kort sammanfattat kan man göra nästan allt här. Den är som en hybrid av kurvor, nivåer, skärpe- och brusinställningar på en gång. Orkar man lägga tid på att förstå den på djupet tror jag den kan vara enormt bra. Själv använde jag den bara för skärpa, och bara det var ett lyft. Den skärpa som appliceras via denna modul bygger på något som kallas wavelets. Detta ger snyggare bakgrundsbrus och mindre haloeffekter än klassisk skärpning baserat på oskarp mask. Jämför man med Photoshop är Smart skärpa byggd på wavelets, och den ger ju betydligt trevligare skärpning än den äldre metoden Oskarp mask. Vill man fördjupa sig i detta kan jag rekommendera en googling på wavelets. Annars, om man bara vill testa skärpning med equalizern kan man tjuvkika på min förinställning nedan, som jag kombinerade med ett visst mått av skärpning via vanliga skärpemodulen för ett mycket bra resultat.

Equalizern är ett enormt verktyg. Det finns en del förinställningar du kan ta fram direkt i programmet, men de var lite starka i min smak. Jag anpassade därför förinställningen för skärpa till en något mildare variant enligt bilden.
I kombination med skärpan från equalizern la jag även på skärpa enligt ungefär ovanstående inställning för export av en fullstor bild. Efterskärpning vid förminskning gjorde jag externt i annat program vid behov.
En av mina favoritmetoder för att lyfta mellantonerna i en bild så den blir mindre grådaskigt platt är ett enkelt lyft av kurvan i mitten, ungefär så här. Det hade jag också som automatiskt startläge vid bildimport.
Jag kombinerade ofta modulen för brusreducering via non-local means med den profilerade brusinställningen för kamera och iso. Profilbrusreduceringen var dock lite hård tycker jag, så jag drog ofta ner den rätt hårt och kombinerade med ovanstående grundinställning. Ibland körde jag bara denna och ingen profilreducering.
En sista fallgrop

Till sist, ett varnande finger. Biblioteksmodulen lämnar som sagt en hel del övrigt att önska, men lägger man lite tid på att anpassa kortkommandon (under kugghjulet) så går den att få rätt ok. Det finns till exempel en användbar kortkommandofunktion (som jag satte till F) som visar den markerade bilden i fullskärm. Väl uppe i fullskärm kan man sedan bläddra sig genom bilderna och bedöma vilka man ska kassera och spara, och märka upp dessa med flaggor. Trodde jag … Men det visar sig att trots att man bläddrat iväg från den första bilden man tog upp i fullskärm, är det fortfarande den som är markerad i bakgrunden. Så om man bläddrar ett par bilder bort i fullskärmsvisning, hittar en bild som ska kasseras och markerar den för borttagning hamnar denna flagga på den första bilden man drog upp i fullskärm, inte den man just nu visar.  Helt livsfarligt, och jag vet faktiskt inte om jag råkade radera en del bilder felaktigt av misstag innan jag upptäckte detta.

Helt livsfarligt, och jag vet faktiskt inte om jag råkade radera en del bilder felaktigt av misstag innan jag upptäckte detta.

Förhoppningsvis ändras det framöver, men Darktable har aldrig utgett sig för att satsa på biblioteksmodulen utan hänvisar till att man mest är en rawframkallare, så kanske är inte det prioriterat, eller ens tanken. Men använder du ändå biblioteksmodulen för gallring, se till så att du hittar ett sätt som funkar och där du vet vad du gör, så du inte råkar radera något av misstag. Själv pendlade jag mellan att försöka nöja mig med Darktables biblioteksmodul och att försöka köra med olika separata biblioteksprogram (DigiKam, XnViewMP, iMatch och andra), men det blev lite för krångligt i slutändan så här hittade jag inte något riktigt bra arbetsflöde.

Tillbaka till Lightroom

Sådär, det var ur huvudet det jag känner att jag borde skriva ner innan jag återvänder till Lightroom ett tag framöver. Jag gör som jag nämnde i början detta dels för att kunna redigera på en Ipad Pro med Lightroomappen, men också för att jag saknat biblioteksmodulen i Lightroom Classic. Tyvärr skulle jag helst vilja ha en hybrid av Lightroom Classic och Lightroom CC så man kunde göra allt på samma ställe, men vi får väl se om det kommer så småningom. Eller om jag återvänder till Darktable någon gång igen. Man vet aldrig.