Publicerat

Konsten att köra omkring med 15 000 kronor på taket

Kombinationen barn och Kullaberg kräver att uppmärksamheten är på topp. Men det skulle visa sig att kombinationen Swarovski och Kullaberg också hade behövt en del av den där uppmärksamheten.

För en månad sedan efterlyste Pippipodden dråpliga köra-iväg-med-kikaren-på-taket-historier, och eftersom jag kan stoltsera med att medvetet ha försökt köra så skumpigt och krängigt som möjligt med en nyinköpt Swarovski på taket skickade jag in ett bidrag som togs upp i programmet. På grund av programmets tidsramar framgick dock inte till fullo den totala The Shining-skräckstämning som rådde under händelsen. Här kommer därför berättelsen i sin helhet. The Binoshining – Director’s cut.

Det var den 4 november 2011 och vi var nere på barnfamiljsemester i Mölle, Skåne tillsammans med en annan fågelskådande familj. Som vanligt var dock det som verkade vara en vanlig semester i själva verket ett förklätt uppdrag som gick under kodnamnet Operation hemprichii. Just den här dagen befann vi oss på Kullaberg, där vi under förmiddagen inspekterat fyren och kokat makaroner och korv på stormkök ackompanjerade av några havssulor som lekte i vinden. Större delen av uppmärksamheten gick åt till att hålla koll på barnen så att de inte störtade ner för Kullabergs branter. Men det skulle visa sig att det varken var barnen eller Kullabergs branter som skulle stå för den stora fallrisken den här dagen.


Fortsätt läsa ”Konsten att köra omkring med 15 000 kronor på taket”

Publicerat

Skådaranpassa ditt stativhuvud med ett kortare handtag

För långt! Oavsett tubens storlek får man bäst skådarergonomi med ett kortare handtag än så här.

Så gott som samtliga stativhuvuden på marknaden levereras med alldeles för långa handtag för fågelskådning. En del skådare löser det genom att ta bort handtaget helt, men det finns faktiskt en finess i att istället förkorta det och ha det kvar.

De stativhuvuden vi fågelskådare använder på våra stativ är så kallade videohuvuden. Som namnet antyder är huvudmålgruppen för dessa huvuden inte fågelskådare som vill haka på en tubkikare på huvudet, utan personer som vill videofilma. Lyckligtvis är både vi och filmarna ute efter i grunden samma egenskaper: lagom mjukt motstånd, hackfri panorering och stadig bild. Det är bara en sak som skiljer. Som filmare vill man ha ett långt handtag (helst jättelångt) så att man på behagligt avstånd kan betrakta sin display och samtidigt ha överblick över filmsituationen. Som fågelskådare vill man istället stå så nära stativet som möjligt – helst i princip inuti det för att bekvämt kunna lägga ögat på okularet – och då är ett långt handtag helt värdelöst. För även om man lyckats vinkla det så att man inte får lungan punkterad stöter man ändå då och då alltid till ett för långt handtag och tappar det man hade inställt i tuben.


Fortsätt läsa ”Skådaranpassa ditt stativhuvud med ett kortare handtag”

Publicerat

Så här förkortar du handtaget på ditt stativhuvud – steg för steg

Det ser kanske inte ut att vara så himla stor skillnad. Men skillnaden i handhavande är faktiskt enorm. Dagens tips: Kapa!

Har du köpt en nytt stativhuvud? Eller kör du fortfarande med handtagets originallängd på ditt gamla huvud? Då är det dags att ta fram sågen och kapa handtaget till den ultimata skådarlängden. Allt du behöver är en bågfil, ett skruvstäd och en fil. Och ungefär 23 minuter. Så här gör du!

Den här steg-för-steg-guiden är publicerad i anslutning till den här posten där jag förklarar varför du ska kapa handtaget på sitt stativhuvud till en mer skådarvänlig längd. Läs den först om du inte redan har gjort det. Sedan är det bara att köra igång. Vi börjar med att mäta ut hur mycket du bör såga av.


Fortsätt läsa ”Så här förkortar du handtaget på ditt stativhuvud – steg för steg”

Publicerat

Månadsöversikt 1: Petter Northug siktad i Härrydaskogarna

Första fyndet i Härryda: Petter Northug!

Första månaden i Big Year Härryda är över och det är dags för en första summering. Det visar sig att jag har gjort en klassisk Petter Northug-start och positionerat mig så långt bak i klungan att åskådarna undrar: ”Är han ens med?”. Men Petter är alltid med. Och det är jag med, i högsta grad.

För er som inte är bekanta med Petter Northugs strategi i skidspåren går den i korthet ut på att inte bränna onödig energi i början av loppet bara för att ligga längst fram hela tiden. Det räknas ju ändå bara var man ligger när man går i mål. Och då, när det är dags för målgång, har Petter mer energi än de som gnabbats om tätpositionen under loppet. Och vinner. I alla fall är planen så skulle jag tro. Sen lyckas det ju inte alltid. Men han går alltid ut på ett taktiskt lagom sätt och ödslar ingen onödig energi i början. Ungefär så har jag också tänkt i början av Big Year Härryda 2017.


Fortsätt läsa ”Månadsöversikt 1: Petter Northug siktad i Härrydaskogarna”

Publicerat

En sjukt dålig start

Efter att ha varit utomsocknes hela den 1 januari blev 2 januari startdagen för artsamlandet i Big Year Härryda 2017. Den öppnande arttrion blev nötväcka, blåmes och ovanstående domherre, men det är naturligtvis inte det som åsyftas med rubriken ”En sjukt dålig start”. Det är fortsättningen.

På eftermiddagen den 2 januari drog jag iväg med tre fjärdedelar av familjen för att försöka se den vigg och den varfågel som rapporterats längs Eskilsbyvägen dagen innan. Vigg är inget man snyter ur näsan här i Härryda, och varfågel har jag aldrig sett i kommunen. Sagt och gjort, vi drog. Och såg: noll arter. På båda ställena var det totalt fågeltomt. Det enda flygande vi såg var ett antal plan som lyfte från Landvetter, eftersom vi var precis i närheten av flygplatsen.

Dagen efter slog en rejäl förkylning till som effektivt höll mig hemma i några dagar. Men den 6 januari var jag tillräckligt på benen för att göra ett nytt försök på vigg, den här gången i Rådasjön där en flock på 8 ex rapporterats. Och den här gången gick det bättre! Dessutom hade en knölsvan rapporterats från Mölndalsån i Mölnlycke (vilket faktiskt är ovanligare än man kan tro här), så jag svängde vägen förbi den och passade på att plocka in några arter till i närheten, bland annat strömstaren vid Mölnlycke fabriker. Plötsligt var jag uppe på 18 arter, förkylningen hade nästan försvunnit och jag var redo att … åka på en rejäl halsinfektion. Om det var en följd av förkylningen eller en ny vet jag inte, men den har i alla fall hållit mig helt hemma ända till idag en hel vecka senare. Sämre start får man leta efter, men passande nog skrivs i alla fall den här posten på fredagen den trettonde.


Fortsätt läsa ”En sjukt dålig start”

Publicerat

Introducing: Big Year Härryda 2017

Om några dagar har jag bott åtta år i Härryda kommun. Under dessa år har jag som mest fått in 111 fågelarter på kommunårslistan (2014), och även om Härryda inte är Sveriges fågeltätaste kommun är 111 arter ett rekord som inte är mycket att hänga i granen.

Det här beror förstås på att jag aldrig försökt mig på någon ordentlig kommunsatsning, men nu har jag blivit taggad av den stundande Big Year WP-satsningen som drar igång om ett drygt dygn och tänker att det är dags. Så nästa år kör jag ett Big Year Härryda! Inte så att jag tänker ta tjänstledigt och skåda hela året, men jag tänker i alla fall försöka så gott det går på den tid jag har till förfogande för skådning, och försöka komma ut lite mer än jag gjort de senaste åren. Jag har satt upp följande mål:


Fortsätt läsa ”Introducing: Big Year Härryda 2017”